Ja i dag har det gått 1 vecka sedan vi sa adjö av dig lilla mamma.
Mitt hjärta värker varje gång vi åker hemåt.
I bilen på väg till huset så hoppas jag varje gång att dörren skall öppnas och att du ska stå där med öppna armar och ett glatt ansikte när bilen svänger in på gården,men varje gång så släcks den bilden lika fort igen för då kommer bilen upp på dig där du ligger på sjukhuset.
Just den där sista bilden där du ligger på sjukhussängen i ordning gjord.
I går när vi åkte i från huset så grät jag.
Innan ja gick ut ur huset så sa jag-Hej då mamma vi ses snart igen!
Det kändes som att du var där eller ja vet att du var de.
Det tar verkligen hårt på en av att bära på en sån stor sorg och saknad.
Jag vet att det kommer att bli lättare och lättare med tiden,men just nu så känns de hopplöst.
Alla fina minnen som man hittar och alla fina minnen som kommer fram när man satt där i huset i går kväll och tittade på kort.
Annars så rullar det på.
Idag är de super kallt och eländigt ute. Man vill inte alls gå ut så vi har bestämt oss för att stanna inne.
Grabben sover men inte tösen.
Nä Clara hon ligger och pratar och pratar , vill liksom inte slumra .
Helt otroligt att hon redan har blivit 6 månader.
Tiden går verkligen fort.
Snart är det även en ny månad.
Ja tiden springer i väg.
Tösen har gjort en hel del framsteg i alla fall.
Nu kan hon sitta själv,även fast man får vara beredd på att hon kan tippa omkull.
Hon snackar på för full och skrattar verkligen snart åt allt =)
Hon är så söt när hon rynkar på nästan och skrattar.
Snart kan hon springa runt i gå stolen. Det är inte alls många millimeter kvar tills hon når ner med sina hela fötter =)
Tänder är nog på g. Hennes tandkött blir bara mer mer vit och hon gnager verkligen på ALLT.
Äter allt som kommer in i hennes mun så att ge henne mat är inga problem alls. Hon smaskar i sig det mesta =)
Nä nu är hon less.
Ska nog hämta upp henne.
Trevlig helg!
( ni får gärna lämna kommentarer så ja vet vilka ni är =)
Ja herregud, dom växer så det knakar dom små
Kram